Genom deras Teorin om den Mekanistiska och Organiska System har Tom Burns och G.M. Stalker erbjudit ett sätt att förstå vilken organisationform som är lämplig vid specifika omständigheter som förändring eller stabilitet. I deras mycket inflytelserika arbete om ”The Management of Innovation”, tillhandahåller de följande egenskaper av Mekanistiska vs. organiska system:
|
|
Mekanistisk organisationsform och ledningssystem
|
Organisk Organisationsform och ledningssystem
|
|
Lämpliga förhållanden
|
Stabila.
|
Föränderliga.
|
|
Distribution av uppgifter
|
Specialiserad differentiering av funktionella uppgifter i vilka problem och uppgifter möter en angelägenhet i sin helhet bryts ned i delar
|
Bidragande form med speciell kunskap och erfarenhet för den gemensamma uppgiften som kommer ifråga.
|
|
Formen för den individuella uppgiften
|
Den abstrakta formen i varje individuell uppgift, som följs upp med tekniker och ändamål mer eller mindre distinkta från de till angelägenheten i sin helhet: dvs. tjänstemän tenderar att följa de tekniska förbättringarna av betydelse, snarare än att få ett slut på angelägenheten i fråga.
|
”Den realistiska” formen i den individuella uppgiften, som ses som uppsättningen av den totala situationen kring angelägenheten.
|
|
Vem definierar uppgifter eller förädlar uppgifter
|
Sammanjämkning på varje nivå i hierarkin, av dessa distinkta resultat genom de närmaste cheferna som också i sin tur är ansvariga för att se att varje uppgift är relevant i hans egna specialla del av den huvudsakliga uppgiften.
|
Anpassning och ständig omdefinition av individuella uppgifter genom och i samverkan med andra.
|
|
Uppgiftsomfattning
|
Den exakta definitionen på rättigheter och förpliktaganden och tekniska metoder som är förenad med varje funktionell roll.
|
Friskrivning av ”ansvar” som ett inskränkt område av rättigheter, åtaganden och metoder (problem kanske inte rapporteras uppåt, nedåt eller horisontellt som att vara någon annans ansvar).
|
|
Hur är tillses att uppgiftsöverensstämmelse sker
|
Översättning av rättigheter, åtaganden och metoder till ansvaren för en funktionell position.
|
Spridning av överenskommelser
|
|
Kontrollstruktur, maktbefogenhet och kommunikation
|
Hierarkisk avtalsmässig.
|
Nätverk, förutsedd intressegemenskap.
|
|
Lokalisering av kunskap
|
Förstärkning av den hierarkiska strukturen genom lokalisering på kunskap om aktualiteter exklusivt uppe i toppen av hierarkin, där den sista sammanjämkningen av bestämda uppgifter och bedömningar av relevans görs.
|
Allvetenhet kan ej längre tillskrivas till ansvarig för angelägenheten; kunskap om den tekniska eller kommersiella formen här och nu kan lokaliseras var som helst i nätverket.
|
|
Kommunikation mellan medlemmarna berörda i frågan
|
Vertikal kommunikation; dvs. mellan chefer och underlydande.
|
Lateral kommunikation; dvs. mellan personer av olika rang, påminner om konsultation i stället för befallning.
|
|
Styrning för verksamheter och arbetsbeteenden
|
Anvisningar och beslut som utfärdas av chefer.
|
Information och rådgivning i stället för anvisningar och beslut.
|
|
Värderingar
|
Insistera på lojalitet för angelägenheten och lyhördhet för chefer som ett villkor av medlemsskapet. |
Engagemanget för angelägenhetens uppgift och till ”den teknologiska livssynen” av materiellt framsteg och expansion är mycket högre värderat än lojalitet och lyhördhet. |
|
Prestige
|
Större betydelse och prestige som hör ihop med de interna (lokala) i stället för till allmän (kosmopolitisk) kunskap, erfarenhet och förmåga.
|
Betydelse och prestige fästad till de anknytningar och expertis som är giltiga i den industriella och tekniska och kommersiella yttre miljön som företaget verkar i.
|
Bok: Tom Burns, G.M. Stalker - The Management of Innovation - 
