Strategic Stakeholder Management (Strategisk hantering av Nyckelpersoner)

Ett tillvägagångssätt som bidrar till hanteringen av nyckelpersoner. Förklaring till Strategisk Hanteringen av Nyckelpersoner/Strategic Stakeholder Management av Berman, Wicks, Kotha, Jones ('99) efter Freeman. ('84) - Svenska

Bilden angående Strategisk Hantering av Nyckelpersoner/Strategic Stakeholder Management som beskrivs av Berman, Wicks, Kotha, Jones som använder ett tidigare arbete av Edward Freeman, är ett viktigt tillvägagångssätt. (Academy of Management Journal; Oct99-, Vol. 42 Issue 5).

De bidragande angreppssätten mot att omfatta alla nyckelpersonerna i en organisation påstår:

Att maximera aktieägarnas värde i en tid av osäkerhet, då bör cheferna ägna uppmärksamhet åt relationerna med nyckelpersonerna.

Företagen bidrar till deras nyckelpersoners beteende. Klok hantering av företags operativa miljöer, inklusive deras relationer med nyckelpersoner, är i allmänhet en del av en korrekt ledning. Därför är en god hantering av nyckelpersoner ett klart bidragande värde för företagen.

Ett fundamentalt antagande i denna typ av modell är att det ultimata målet med företagsbesluten är en framgång på marknaden. Företag ser deras nyckelpersoner som en del av den omgivning som de måste beakta för att försäkra sig om intäkter, vinster, och slutligen för att erbjuda återbäring till aktieägarna. Uppmärksamhet för nyckelpersoners frågeställningar kan hjälpa ett företag att undvika beslut som kanske skulle kunna få nyckelpersoner till att underminera eller omintetgöra deras mål. Denna möjlighet uppstår, därför att nyckelpersoner kan kontrollera resurser som kan underlätta eller öka genomförandet av företagens beslut (Pfeifer & Salancik, 1978); i korthet, hanteringen av nyckelpersoner betyder att man i slutändan vill åstadkomma något; något som du måste göra, så att du kan uppnå någonting annat. Slutet eller det ultimata resultatet är i allmänhet inte alltid det bästa för nyckelpersonerna. I stället är företagets mål ett befrämjande av intresset från endast en grupp av nyckelpersoner: dess aktieägare. Genom att använda terminologin som används av Donaldson och Preston (1995) och Quinn och Jones (1995), ser vi att omsorgen till företaget och relationerna med nyckelpersoner som viktig och villkorade till värdet på dessa relationer för företagets finansiella framgång. Quinn och Jones konstaterade: ”Betydande- [strategisk] etik passar in bilden som ett tillägg till lagen om värdemaximering för chefsagenten att följa” (1995: 25).

I denna formulering är hanteringen av nyckelpersoner en del av ett företags strategi men som på inga sätt driver strategin. Underförstått i detta perspektiv är antagandet att de sätt på hur man hanterar nyckelpersoner som bevisas genom antagandet om att vara improduktiv kommer att avbrytas vilket också drabbar de involverade resurser som inte längre är nödvändiga. Intresset för nyckelpersoner angår endast ett företag beslutsprocesser om det har ett strategiskt värde för företaget.

Två varianter av tillvägagångssätt för Strategisk Hantering av Nyckelpersoner är; direkt påverkansmodellen och moderationsmodellen. I den direkta påverkansmodellen är attityder och handlingar hos chefer gentemot nyckelpersoner (deras nyckelpersons orientering) uppfattad som att ha en direkt effekt på företagets finansiella prestation, oberoende av I moderationsmodellen så får ledningens orientering mot nyckelpersoner effekt på företagsstrategin, genom att dämpa förhållandet mellan strategi och den finansiella prestationen.